Mot alla odds...

Såg programmet Mot alla odds.

Fantastiskt program som inspirerar mig och utmanar mig i min bekvämlighet.

Jag hade tårar i ögonen vid flera tillfällen och beundrar deltagarnas målmedvetenhet och styrka.

Expeditionens ledare Natasha sa något som fick mig att studsa till.

Hon sa;

”Min mamma sa alltid att du får inte mer än du orkar bära.”

Sedan sa Natasha;

”Frågan är… har du förstått att du har styrkan att bära det?”

 

Det är ju frågan…har jag det? Har du det? WOW!

Nu tror ju jag att det är precis så…MEN med en justering…

För jag tror att jag har styrkan att möta det som möter mig i livet…men inte ensam…bara med Guds hjälp!

Och sedan är det också fantastiskt när vi kan finnas där för varandra som medvandrare genom livet...vi är ju skapade för gemenskap och jag är övertygad om att vi verkligen behöver varandra.

För ensam är inte stark…aldrig.

Men med Jesus vid min sida kan jag få styrka att möta det som sker på min livsväg…det kan du också få.

 

Så frågan blir då istället;

”Har du förstått att du tillsammans med Gud har styrkan att bära det du möter i livet?”

Jesus sa;

”Jag är med er alla dagar (alla sorts dagar) intill tidens slut.” (Matt 28:20)

 

Vilken tröst! Det bygger jag mitt liv på!

Igår hade kunnat vara den värsta dagen i mitt liv...

Gårdagen började med tårta och sång hemma hos oss på Båtvägen…Monte fyllde år.

Men innan kvällen kom hade allt kunnat vändas från glädje till sorg…ett telefonsamtal…

Ni vet, det där telefonsamtalet som man aldrig vill få…att något hemskt har hänt…

Amanda och hennes studiekamrat hade krockat på vägen hem från Härnösand i blixthalkan.

Bilen måste troligtvis skrotas, men Amanda och hennes vän är blåslagna och omskakade, men OK!

På några minuter kastas man från total skräck och rädsla till oändlig tacksamhet över att det gott så bra trots allt!

Tjejjerna fick hjälp med bärgning och tog tåget hem från Söderhamn och det var en obeskrivlig glädje att se Amanda komma in genom dörren här hemma!

Det som verkligen är tråkigt är att inte en enda bilist stannade för att se hur det gått…om de gjort sig illa…alla bara åkte förbi …

Livet är en gåva…så skör och dyrbar. Det vi tar för givet kan försvinna på ett ögonblick.

Min bror dog i en bilolycka som hela vår familj var med om när han var 12 år och jag var 10 år. Det har präglat väldigt mycket under min uppväxt. Varje kväll under min uppväxt sa min mamma till oss; ”Vi ska vara rädda om varandra så länge som vi har varandra”.

Som barn förstod jag inte riktigt vad det betydde, men jag visste att det var viktigt !

Vår familj har alltid firat det mesta…ibland helt galet mycket…men jag tror att det är ett uttryck för att vi vill glädjas när vi kan… för livet har visat oss att ingenting ska tas för givet…inte hälsa…människor…tid…tillgångar.

Allt vi har är en gåva från Gud…vi är förvaltare av det han ger…inte ägare. Jag vill lära mig att förvalta det Han ger mig så bra som jag bara kan…med Hans hjälp.

Så jag är innerligt tacksam över att gårdagen slutade med glädje trots allt…inte med ett farväl utan med ett välkommen hem!

Det är oändligt tryggt att veta att Gud och hans änglar är med oss både när det slutar väl och de gånger då det inte gör det.

Jag har en vers i Bibeln som jag kallar för min ”livsvers” . Den har betytt väldigt mycket för mig genom åren och jag läste den första gången när jag låg på sjukhuset i 4 månader som 10-åring efter familjen varit med om bilolyckan som tog min brors liv. Det står;

 

”Han skall befalla sina änglar att skydda dig var du än går.” (Ps 91:11)

…och då tänker jag att de skyddar mig på de vägar i livet där allt går bra…ibland trots svåra omständigheter och som leder mig hem till det som jag kallar hemma här på jorden, men också att de är med och skyddar mig när det inte går bra mänskligt sett…också den dag då min livsväg leder till det som är mitt eviga hem …himlen.

Änglavakt…

För mig är det trygghet… trygghet i Gud…för mig…och mina nära och kära…

Så med tacksamhet inser jag att den dag som kunde ha blivit den värsta i mitt liv…istället blev en dag av dubbel glädje…glädje över dagar som redan gått och glädje över att det finns hopp om nya dagar att se fram emot…

I have a dream...

Idag firas Martin Luther King Jr Day i U.S.A.

En hjälte som gav allt för det han trodde på.

Hans tal från den 28 augusti 1963 rankas som det främsta talet under det 20 århundradet i U.S.A.

I talet beskriver han hur han drömmer om att rasism och diskriminering ska få ett slut .

Jag tänker på hur långt vi har kommit sedan dess…men inser också hur oändligt långt det är kvar till den drömmen är en verklighet.

Jag vill liksom dr King… leva i en värld där människor värderas och uppskattas utifrån sin karaktär och inte utifrån sin hudfärg.

Gud har skapat alla människor till sin avbild…det i sig pekar på hur fantastisk Gud är!

Det är något vi måste fira…skönheten i mångfalden återspeglar Gud…vem Han är.

Vi bara måste värna människors rätt och aktivt arbeta för att sätta stopp för främlingsfientlighet,  förtryck och orättvisor.

Så när jag idag tänker på Martin Luther King Jr. så vill jag hedra hans minne genom att inspireras att göra det jag kan för att riva murar människor emellan och istället bygga broar så att vi kan nå varandra och uppskatta varandra… just därför att vi alla har något unikt att bidra med till vår värld för att den ska kunna bli allt det den är ämnad att vara!

Här följer några rader ur talet från den 28 augusti 1963;

"I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.

I have a dream today!

And when this happens, when we allow freedom ring, when we let it ring from every village and every hamlet, from every state and every city, we will be able to speed up that day when all of God's children, black men and white men, Jews and Gentiles, Protestants and Catholics, will be able to join hands and sing in the words of the old Negro spiritual:

Free at last! Free at last!

Thank God Almighty, we are free at last! "

 

Det är också min dröm idag…