I början av sommaren planterade jag fina blommor i några stora krukor som vi har på vår uteplats.

I början av sommaren planterade jag fina blommor i några stora krukor som vi har på vår uteplats.

Det såg så vackert ut, tyckte jag.

Fyra veckor senare när vi kom hem från vår semester i Finland såg det inte lika vackert ut.

Solen och torkan hade gått hårt åt mina stackars blommor.

 

När jag såg hur torrt och visset det jag planterat hade blivit fick det mig att tänka på hur det ibland kan kännas i livet.

 

Jag har nu kommit till det sista kapitlet i det första Petrusbrevet i Bibeln, kapitel 5.

Mycket av det Petrus skrivit om i sitt brev till de kristna, i det vi nu kallar Turkiet, har handlat om lidande. Kanske inte det roligaste ämnet att skriva om, men väldigt angeläget eftersom vi alla förr eller senare möter svårigheter i livet.

 

Ibland kan det kännas som för mina blommor i krukan.

Ibland tar orken slut. Ibland känns det helt torrt. Ibland känns det som om allt det vackra försvunnit. För någon kanske det till och med känns så, trots att man haft semester!

Ibland kan det kännas som det aldrig kommer att bli bättre.

 

Men, när vi kom hem från Finland så klippte jag bort allt det torra från blommorna i min kruka och så vattnade jag för fullt.

 

Dagen efter åkte Monte och jag till Chicago i fem dagar för at vara med på en Ledarskapskonferens.

När vi kom hem igen gick jag ut för att se om det fanns något liv kvar i min kruka.

Det gjorde det!

Nu hade de det kommit fram friska, gröna blad och inom kort kommer det säkert fram flera blommor också!

Den lilla pelargonen stog stadig i krukan och den hade börjat återhämta sig. Något nytt är på gång!

 

Jag tror att Petrus i sitt brev skriver för att uppmuntra de troende som hade det svårt. Det han  säger i avslutningen av sitt brev är;

 

 Men om ni nu får lida en kort tid skall Gud, som skänker all nåd och har kallat er till sin eviga härlighet genom Kristus, upprätta er, stödja er och ge er fasthet. Hans är makten i evighet, amen.

Genom Silvanus, som jag vet är en pålitlig broder, skriver jag dessa korta rader för att stärka er och för att bekräfta att här verkligen är fråga om Guds nåd, som ni skall stå fasta i. (…)

Frid åt er alla som lever i Kristus.

1Pet 5:10-12,14

 

Ibland när vi möter svårigheter  tror vi att det aldrig kommer att bli bättre eller bra igen.

Då är det gott att påminna sig om att det vi ska stå fasta i är Guds nåd, den som är ny varje dag.

Gud har lovat att Han ska ställa allt tillrätta en dag, och tills den dagen är här får vi stå fasta i Hans nåd och att Han som har makten i evighet har lovat att stödja, upprätta oss och ge oss fasthet.

 

Då tror jag att vi, precis som blomman i min kruka, gång på gång kan få uppleva hur livet och glädjen återvänder och det som har varit torrt, trasigt och visset, kan få komma till liv och blomma igen.

 

Till sist vill jag precis som Petrus önska dig Frid!

 

Kommentera här: