Tidig morgon i Chicago med jetlag.

 

Monte och jag kom till Chicago igår kväll för att vara med på en ledarskapskonferens.

Vi ser fram emot ett några dagar av bra  undervisning och gemenskap med nya och gamla vänner.

När jag fortsätter att sakta läsa 1 Petrusbrevet så har jag nu kommit till kapitel 4.

Petrus skriver om lidande och att det leder till liv.

Det kan ju låta väldigt märkligt.

Jag tror att Petrus ville uppmuntra de som gick igenom förföljelse och svårigheter för sin tros skull.

Jag tänker att han menar att de som fått lida för sin tro, och kanske till och med dö för den, de kommer att få uppleva nytt liv bortom döden, tack vare det Jesus gjorde för oss på korset. Döden har inte sista ordet för den som tror på Jesus!

Det är en tröst och uppmuntran  om något.

 

Väldigt många människor i vår värld lider för sin tro. I Sverige är det oftast inte så.

Men, jag tänker också att olika lidanden som vi människor  går igenom många gånger  för med sig något som vi, efter att svårigheterna genomlevts, kan se som dyrbart och värdefullt.

 

Jag vill absolut inte glorifiera lidande, men jag vet för egen del att när vår familj gått igenom riktigt svåra saker, så har det ändrat mitt perspektiv på livet.

Jag hör många säga samma sak efter att ha gått igenom hälsoproblem eller andra svårigheter.

Det får oss ofta att omvärdera våra liv.

Man skulle aldrig önska att prövningen kom, men något händer under den svåra tiden som gör att det allra viktigaste och dyrbaraste i livet blir väldigt tydligt och saker som tidigare fått ta energi och stort utrymme väljs bort därför att man inser att livet är för kort för att slösa bort tid och kraft på det som inte är viktigt.

 

För min egen del kan jag säga att när jag varit mitt i det svåra, då har jag inte precis känt mig tacksam för det jag upplevt. Men,  när jag kommit igenom en period av svårigheter så har jag alltid kunnat se Guds hand över mitt liv och hur Han hjälpt, burit mig och varit trofast.

 

Det har också varit perioder i mitt liv då jag fått möjligheten att mogna och utvecklas på ett sätt som jag antagligen annars inte hade gjort.

 

Så, du kanske undrar om jag tycker att lidande är något bra?

Det tycker jag inte, men jag vet att när det händer, inte om det händer, så kan jag vila i att Gud aldrig någonsin slösar på din eller min tid. Han är med oss, hela tiden vid vår sida.

Han kan till och med använda det svåra som vi går igenom så att det får bära frukt i våra liv.

 

En sådan frukt är att den som gått igenom en svårighet har en unik möjlighet att nå människor i sin närhet som går igenom en liknande situation.

Det orkar man troligen inte när man är mitt uppe i en svårighet, då behövs den kraft man har på annat håll. Men, med tiden kan till och med det svåra i våra liv få bli till välsignelse, med Guds hjälp.

 

Du kanske har gått igenom något som kan få bli till stöd och välsignelse för någon annan i din närhet.

Det är ett sätt som vårt lidande kan få bli till liv.

 

Det meningslösa lidandet kan på ett märkligt sätt få någon form av mening när vi med Guds hjälp kan möta människor som går igenom en liknande situation med medkänsla och kärlek därför att vi har förståelse för det de går igenom.

 

Du eller jag kanske möter någon idag som går igenom något svårt.

Tänk om det som just du eller jag gått igenom kan få bli till uppmuntran och välsignelse på deras väg genom livet idag.

Kommentarer:

1 Amanda thelin:

Så fint skrivet Marica, känner igen mig otroligt mycket i det du skriver! Jag är inte tacksam för att jag fick cancer, men jag är tacksam för att det ledde mig in på vägar jag annars skulle gått förbi. Som vägen till Jesus ❤

Svar: ❤️
Marica Reid

Kommentera här: