Tack för både och.(English translation below)

 

 

Så är det återigen dags att lägga ett år till handlingarna.

Ännu ett år har gått och 2018 har verkligen varit ett år med både och.

Vi har fått uppleva både roliga saker under det gångna året, men också flera riktigt svåra saker som jag helst velat slippa om jag själv fått välja.

Jag är en ganska sentimental person, så är det bara.

Att blicka tillbaka över året som gått är ändå inte bara en sentimental övning. 

För min del hjälper det mig att få perspektiv på livet och det som hänt under året.

Jag vill lära mig av det jag varit med om och inte bara köra på.

 

Det är lätt att hamna i att bara se det svåra, förluster och motgångar och färga återblickar i mörka färger. Men, livet är som en väv där ljusa och mörka färger tillsammans ger ett vackert mönster där både ljust och mörkt behövs för att kontrasterna ska synas och träda fram.

Under året som gått har vi i vår familj också fått vara med om många ljusa stunder, många roliga och rent av fantastiska saker som jag kan blicka tillbaka på med tacksamhet och glädje i hjärtat.

Den största delen av året som gått har ändå bestått av vardagar, dagar då livet rullade på. 

Jag tänker mig att det är själva trådarna i livets väv. 

Ofta hamnar fokus på det extraordinära, det fantastiska eller det sorgliga, det jag drömmer om och önskar skulle hända, eller den mest fantastiska semestern. 

Men, den största delen av vår tid är ändå vardagen. Jag tycker att vardagen är väldigt underskattad.

För om väven av mitt liv bara bestod av det färgglada garnet som är mina lyckostunder eller bara av de mörka garnet som är mina svåra tunder, då skulle det vara svårt att få det hela att hålla ihop. Om det inte fanns vardagstrådar som höll ihop själva väven, då skulle allt falla samman.

Jag tror att många kanske har upplevt det på samma sätt som jag har, att när inte längre vardagen är given, då är det svårt att hålla ihop väven.

Så när jag blickar tillbaka på 2018, gör jag det med tacksamhet. Jag ser att det varit mycket både och, ljust och mörkt, och jag ser också att det funnits mycket vardag att vara tacksam för. 

Nästa år vill jag fira vardagen mer tydligt än jag gjort tidigare. 

Jag vill överlåta mitt liv i Jesu händer och tänka mig Honom som den som väver väven som är mitt liv. 

I Hans händer och med Hans hjälp kan både det ljusa, det mörka och det vardagliga få bli något med mening i och något vackert . Det blir inte alltid som jag tänkt att det ska bli, men i Hans händer och med perspektiv, kan jag se att det blir något vackert, en väv som pekar på Hans trofasthet  och eviga kärlek. 

När jag stannar upp och tar ett steg tillbaka och ser på allt som varit och hänt, då blir bilden på väven tydligare och då får jag perspektiv på det liv jag fått att leva.

Jag tänker att med Guds hjälp kan mitt liv och ditt liv få bli en vacker väv, ett vackert konstverk som pekar på konstnären själv, och det är Jesus. 

Om vi låter Honom, så finns Han med oss hela vägen, vid vår sida både i det ljusa, i det mörka och också i det alldeles vardagliga.

Därför känns det tryggt att få lämna 2018 i Guds händer och samtidigt välkomna 2019 med en förväntan om att Gud möter oss med en öppen famn, för Han är redan där!

 English translation below...

So, once again it’s time to put another year behind us.

Another year has come and gone… 2018 has been a year of mixed emotions.

This past year, we’ve experienced a lot of fun things, but also gone through some really tough times that I would have chosen not to if I could have done so.

I’m a pretty sentimental person, that’s just me.

However, for me, looking back over the past year is not just an exercise in sentimentality.

It helps me get perspective on my life and the things that have happened during this year.

It’s important for me to learn from what I have been through and not just to keep chugging along.

It would be easy to only focus on the hardships, losses, and setbacks; allowing them to set a darker tone over my reflections. However, life is like a tapestry where light and dark colors are woven together into a beautiful pattern, and both are necessary for contrast in order to see what needs to be seen.

During this past year, our family has seen some wonderful, light moments… many fun and fantastic things that I can look back on with thankfulness and a gladness of heart. 

But the greater part of the year has been comprised of normal “everydays”, days where life just moved along.

For me, these are the threads in the tapestry of life.

We often tend to focus on the extraordinary, the fantastic, or the sorrowful… things I might dream about or wish that would happen… maybe even a fantastic vacation. 

But still, the greater part of our time is still made up of everydays. And for me, I think these ordinary days are undervalued.

Because, if the tapestry of my life was only made up of the colorful threads that are my bright moments and of dark threads that are my tough times, it would be very hard to see how the whole thing fit together. If “everyday” threads didn’t hold the whole thing together the tapestry would fall apart.

I think most people have experienced what I have sometimes, that when our “everydays” no longer are something we can count on, all of a sudden, it’s hard to keep the tapestry of our lives together.

As I look back over 2018, I do so with gratefulness. There has been an abundance of both darkness and light, but also a great amount of “everyday” to be thankful for.

Next year, I want to celebrate “everyday” more clearly than I have done in the past.

I want to put my life in the hands of Jesus and let Him weave the tapestry of my life.

For in His hands and with His help can bright days, dark days, and everydays become meaningful and beautiful. Things don’t always work out like I would like them to, but in His hands and with perspective… I can see that something beautiful is developing, a tapestry pointing to His faithfulness and eternal love.

When I stop, take a step back, and look at everything that’s happened; I can see the picture in the tapestry more clearly and begin to get perspective on the life I have been given to live.

I believe with God’s help my life can become a beautiful tapestry, a beautiful work of art that reflects the artist Himself, Jesus.

If we let Him, He will walk with us all the way. Walking by our side in bright days, dark days, and in the every day. 

For me, that’s why it feels safe to leave 2018 in the hands of God and at the same time welcome in 2019 with expectancy that God is going to meet us with open arms… because He is already there! 

 

Kommentera här: