Det finns fler än 40 miljoner slavar i vår värld idag.

Den vetskapen stör mig på djupet!!
 
Gary Haugen, som grundade International Justice Mission www.ijm.org som är den största internationella organisationen som arbetar med att bekämpa slaveri och rädda människor ur slaveri, menar att det faktiskt är möjligt i vår generation att sätta stopp för slaveri.
 
Det vill jag vara med och göra.
 
Jag tror verkligen att kyrkan har ett ansvar att vara med och verka för det. En av våra uppgifter som Jesu efterföljare och som kyrka är att stå på de utsattas sida och hjälpa de som behöver hjälp.
 
Ibland kan vi få för oss att vi i vår tid är så mycket mer civiliserade än människorna var på Jesu tid, eller för några hundar år sedan. Sorgligt nog är vi inte det när det gäller slaveri på vår jord.
 
På IJMs hemsida kan man läsa att 1 av 4 som lever i slaveri är barn. Det krossar mitt hjärta. Det måste få ett slut!
 
I Petrus brev i Bibeln skriver Petrus om slavar. En del menar att Petrus verkar vara för slaveri, men det tror verkligen inte jag.
 
Jag tror att Petrus menar att de som lever under slaveri och får lida oförtjänt, kan finna styrka och tröst i Jesu lidande. Han fick också lida ända till döden helt oförtjänt. Jesus dog fast Han var helt oskyldig och Han gjorde det så att du och jag skulle bli räddade. Det står ”Genom Hans sår har ni blivit botade.” (1Pet 2:24) Petrus fortsätter i vers 25 och skriver; ”Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt tillbaka till era själars herde och vårdare.” (1Pet2:25)
 
Jag kan med stor tacksamhet säga att jag aldrig har upplevt hur det är att vara slav. Det är nåd att få leva i Sverige, i ett land som försöker värna människors värde. Jag vill inte ta det för givet. Men, jag vet att det också finns människor i vårt land som lever under hemska förhållanden. Det få vi inte blunda för, utan göra allt vi kan för att det ska förändras.
 
Slaveri kanske känns väldigt främmande och långt bort från din eller min verklighet.
 
Men, jag tror att alla människor går igenom svåra saker längs med livets väg och får sår i själen. Då är det en uppmuntran och tröst att läsa Petrus ord ,”Genom Hans sår har ni blivit botade. Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt tillbaka till era själars herde och vårdare.” (1Pet2:25) Hos Jesus får och kan vi bli botade och Han är våra själars herde och vårdare.
 
Och en dag ska rättvisa skipas. Gud har inte glömt någons lidande. En dag ska Han ställa allt till rätta, Han, som är en kärleksfull, helig och rättvis Gud. En dag ska rättvisa skipas.
Tills den dagen kommer är det vår uppgift att göra allt vi kan för att hjälpa dem som har det svårt.
 
En gång när jag hörde Gary Haugen tala sa han så här;” Många människor undrar varför Gud inte gör något åt lidandet i världen. Man undrar om Gud inte har någon plan för att göra slut på lidandet. Men, Gud har en plan. Planen är du och jag! Det finns ingen plan B!”
 
Vi som tror på Jesus är Hans plan på jorden. Tills Jesus kommer tillbaka har vi fått uppgiften att komma med kärlek till alla människor på vår planet. Vi är kallade att berätta för vår värld om Jesus och för att stå på det utsattas, svagas sida och hjälpa dem.
 
Vilket förtroende och vilken utmaning det är!
 
I oss själva kan vi inte göra så mycket, men tillsammans med varandra och med den Helige Andes kraft och hjälp kan vad som helst hända.
 
Du och jag är kallade att älska Gud, älska människor och göra skillnad i vår värld.

Flytta till U.S.A.

Det gjorde jag för 39 år sedan efter att Monte och jag gift oss i Sollentuna. Jag minns första morgonen när jag vaknade i vårt hus i Denver. Under några ögonblick visste jag inte var jag var. Tiden innan vår flytt hade varit intensiv med bröllop, packning och själva resan till mitt nya hemland. Efter en liten stund, den där första morgonen insåg jag förstås var jag var och jag insåg också att ett helt nytt liv hade börjat för mig. Allt var nytt, språket, platsen, hemmet, vänner, allt var nytt. Det var många saker som jag behövde lära mig. För mig var det en ny värld. Det var på samma gång spännande, roligt och skrämmande.
 
När jag läser 1 Petrus brev 2:11-17 så tänker jag att det var nog så de som först läste Petrus brev kan ha upplevt det han skrev. Petrus hade ju tidigare beskrivit det nya livet som de hade fått i Jesus och som vi som tror på Jesus har i Honom. Han beskrev att de och vi är Guds nya tempel. Något nytt hade kommit. Ett nytt liv hade börjat. De var den del av en ny värld, och vad skulle det då innebära måste de ha undrat?
 
Petrus drar inte ut på det hela utan han börjar genast förklara vad det nya livet handlar om. Det kan vara lätt att tänka att det enda Petrus gör är att moralisera, men jag tror inte att han är ute efter att skriva en lång lista över allt vi inte får göra. Jag tror att han pekar på att livet tillsammans med Jesus får konsekvenser i våra liv. Under våra ”vanliga liv” finns vårt ”sanna liv”, livet i Kristus. Det livet lever vi för att visa vem Gud är och vad Han har gjort. Vi är menade att peka på Honom. Visa vägen för andra så att de också kan få möta Gud.
 
Något som jag tycker är så bra är att Petrus skriver att vi ska hedra alla. I en engelsk översättning står det att vi ska respektera alla, det är viktigare än någonsin i vår tid. Vi är kallade att leva ett nytt liv i Kristus och vi får ta emot det som en gåva av nåd. Vårt uppdrag är att berätta om Jesus för andra och att leva våra liv tillsammans med Honom. Det livet är något helt fantastiskt. Ett liv som håller att leva och dö på. Ett liv i frid med Gud, inte tråkigt utan väldigt spännande.
 
Blir det nya livet alltid lätt och problemfritt? Nej, Gud har aldrig sagt att våra liv ska vara lätta, men Han har lovat att alltid vara med oss. I en värld där ensamhet för många miljoner människor är det största problemet, är det här verkligen goda nyheter. Dessutom är det sant.
 
Vi ska möta alla människor med respekt och kärlek och visa på en väg som leder till det nya livet, livet i Kristus. Du kanske känner dig lite som jag gjorde den där första morgonen i Denver? Du möter det nya livet med förväntan och ser det som en stor utmaning på samma gång. Jag tror att det är när vi vågar ge oss ut på okänd mark som vi ofta växer som mest.
 
Min utmaning till mig själv och till dig som läser det här är, våga ta nästa steg i livet tillsammans med Jesus! Han är alltid med dig och mig och äventyret som är våra liv tillsammans med Honom har bara börjat!

När vi var i Israel i våras besökte vi bl.a. platsen för templet på Jesu tid.

Det var en mäktig syn att se hur stort och massivt templet varit och hur enorma stenarna eller klippblocken var som hade utgjort väggarna och murarna i templet. Jag förundrades av hur man på den tiden över huvud taget kunde få upp klippblocken på varandra.I Bibeln kan vi läsa om templet, klippor och om stenar på flera ställen.
 
På min långsamma färd genom Petrus brev i Bibeln kommer jag till kapitel två (1Pet 2:4-10) där Petrus talar om ett andligt tempel. Petrus beskriver Jesus som en hörnsten. Man kan ju fundera på vad det var?
 
Petrus använder en bild från Psalm 118.
I Psalm 118 i Psaltaren kan vi läsa om hur byggarna kastade bort en specifik sten därför att den inte verkade passa in, bara för att sedan inse att när de kom till den översta delen av muren, i hörnet, så behövde de en sten som var precis formad som den sten som de kastat bort.
 
Petrus menar att Jesus, på samma sätt blev ratad av sitt eget folk därför att han inte passade in i deras planer.. Men Gud har visat att Jesus är den allra viktigaste stenen som bara passar in på den allra mest upphöjda platsen i bygget.
Petrus beskriver bygget som är ett andligt tempel bestående Jesus som är hörnstenen och av levande stenar, som är du och jag som tror på Jesus. Tillsammans blir vi ett levande, andligt tempel, med Jesus Kristus som hörnsten.
Petrus beskriver hur vi i detta blir ett nytt folk, Guds folk!
Och så skriver Petrus; ”Han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.” (1Pet 2:9-10)
 
Och då tänker jag att jag inte vill vara som byggarna i Psalm 118 och inte ta emot Jesus i mitt liv därför att Han inte passar in i bygget som är ”mitt lilla liv”, just här och nu.
 
Bönen är istället att låta Jesus vara hörnstenen i mitt liv så att jag själv kan få vara den levande sten som han tänkt att jag ska vara.
Det kanske låter hyffsat enkelt, men ibland kommer jag på mig med att jag vill få Jesus att passa in i mina planer istället för tvärt om.
 
Jag älskar det Petrus skriver vers 10. ”Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.”
 
Hos Jesus, i Jesus, finner du och jag barmhärtighet.
Det tror jag att alla människor längtar efter att finna.
 
 
Vi får ständigt höra och läsa om allt vi borde vara eller göra, hur vi ska förbättra oss på alla möjliga sätt.
 
Men, jag hoppas och ber att du som läser det här finner barmhärtighet idag på din väg genom livet.
Du och jag får ta emot det av Jesus och sedan ge det vidare till människorna som vi möter.
Och så får vi dag för dag leva i Guds underbara ljus!