Eftersmak

Jag har funderat en del på eftersmak och vilken känsla olika möten med andra människor lämnar efter sig.

De flesta av oss har nog mött människor som lämnat både goda och dåliga känslor efter sig.

Jag växte upp med en pappa som alltid lämnade en god känsla efter sig när vi hade träffats. Var vi än var, och hur det än var, så mådde jag alltid lite bättre efter att ha träffat honom. 

I efterhand har jag förstått vilken förmån det var att ha haft just honom som pappa.

Det var nog därför som förvånansvärt många, efter hans död, sa att han hade varit deras bästa vän.

Min mamma har sedan några år drabbats av demens. Det är en knepig  och sorglig sjukdom.

Min syster Pernilla och jag gick en kurs för anhöriga där vi fick lära oss hur man kan försöka bemöta sina anhöriga med demens på ett bra sätt.

Då fick vi lära oss att även om den som drabbats av demens inte kommer ihåg att man besökt dem så sitter den goda känslan av mötet med den som varit på besök kvar trots att minnet sviker. Det tröstar när man ibland undrar om man kan nå varandra i dimmorna.

Det här får mig också att fundera över vilken eftersmak och känsla jag lämnar efter mig i mötet med andra människor.

Jag vet ju att när jag blir trött då är det lätt att bli ”giftig”, vass i orden, sarkastisk och ironisk.

Inte direkt den goda känsla som jag skulle vilja lämna efter mig. Det kanske också har hänt dig någon gång?

Därför är jag övertygad om att det är livsviktigt för mig och oss alla att fylla på och hitta det sätt som bäst ger näring åt våra själar. En del laddar i gemenskap med andra, ju fler desto bättre. För andra är det tid i ensamhet och tystnad som gör så att krafterna fylls på. Vi är alla olika, men vi behöver fylla på så att den känsla vi lämnar efter oss i mötet med andra människor blir god.

För mig är det tid i stillhet då jag hinner stanna upp, läsa Bibeln och prata med Gud som ger min själ näring. När jag får tid till det så ger det mig energi och den kraft jag behöver.

Efter det är det ”game on” för mig, då är batterierna laddade igen. Hur är det för dig?

På vilket sätt laddar du dina batterier?

I vår tid och värld tror jag att behovet av goda möten som ger en god eftersmak är större än någonsin tidigare.

Med Guds kärlek och hjälp, tror jag att vår värld kan förändras till det bättre precis som världen kring församlingen i Thessalonike gjorde på Paulus tid.

I 1 Thessalonikerbrevet 1:6-10 skriver Paulus  till alla i församlingen i Thessalonike och han tackar Gud för dem. Han beskriver hur deras omvändelse till tro på Gud har burit frukt, inspirerat och lämnat en god känsla efter sig som spridit sig långa vägar. 

Samma sak är möjlig för oss idag.

Så min utmaning till mig själv och till dig som läser det här är, att med Guds hjälp medvetet försöka lämna en god känsla som eftersmak i mötet med andra människor. 

Gör vi det så kommer vår värld förvandlas här och nu.

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera här: