Förra veckan var för mig en vecka som speglar hur livet oftast är för oss människor.

Förra veckan var för mig en vecka som speglar hur livet oftast är för oss människor.

Vår familj välsignades med ett nytt litet barnbarn så 

glädjen och tacksamheten var verkligen på topp.

Kelly och Jocke fick sitt första lilla barn. Hon är så söt!

Samtidigt går vi igenom en tuff tid på andra sätt i familjen.

Glädje och bekymmer gör varandra sällskap genom livet..

Och där emellan sammanvävdes veckan av en del "vanliga" dagar.

Jag har kommit fram till att det inte finns något vanligt med vanliga dagar.

Alla dagar är en gåva och bär något unikt med sig, bl.a. en ny möjlighet att 

få möta Guds trofasthet.

Ibland kan man se de vanliga dagarna enbart som transportsträckor till speciella 

dagar som man ser fram emot. Men om vardagen av olika anledningar inte längre 

är helt självklar inser man att de vanliga dagarna verkligen är skatter som vi fått 

att förvalta.

Så livet är både glädje och bekymmer och i bästa fall en hel hög vardag.

Och bäst av allt är att var morgon få möta Guds trofasthet på nytt!

 

"Låt mig var morgon möta din trofasthet,

ty jag förtröstar på dig.

Visa mig den väg jag skall gå,

jag sätter mitt hopp till dig.

Herre, rädda mig från mina fiender,                                                  

jag flyr till dig.

Lär mig att göra din vilja,

ty du är min Gud.

Må din goda ande leda mig

på jämn mark."

Ps 143: 8-10



Kommentera här: