Kärlek

 


”Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal.  Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.  Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.  Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.  Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.  Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå.  Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga.  Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.” (1Kor13:1-13)

Jag har funderat på hur den här texten kan ta sig uttryck i mitt liv.

Vad är kärleken? Hur kan den påverka mitt liv, ditt liv och andras liv?

Kan det kanske vara så här?

Vi läser att…

 

·     Kärleken, är tålmodig.

Och jag undrar, ger jag andra samma utrymme att göra misstag som jag vill att andra ger mig?

 

·     Kärleken, är god.

Tycker de människor som finns i min och din närhet om att vara tillsammans med oss?

Trivs de i vår närhet?

 

·     Kärleken, allt bär den.

Har jag teamet som jag leder…har jag deras rygg? Backar jag dem?  Finns jag där för dem?

Det skulle vara väldigt demoraliserande att tjäna eller arbeta tillsammans med någon som förväntar sig lojalitet , men själv inte är lojal.

 

·     Kärleken, allt tror den. 

Tror jag att den personer som jag leder klarar av att leda i de sammanhang som dom är satta att leda? Tror jag att dom kan fatta beslut under arbetets gång utan att jag ska kontrollera och hela tiden komma med mina idéer?

 

·     Kärleken, allt hoppas den.

Förväntar jag mig alltid, per automatik, det sämsta eller det bästa från människor i min närhet?

Det är något fantastiskt när ledare har förtroende för, och förväntar sig det bästa av dem de leder.

 

·     Kärleken, allt uthärdar den.

Så frågan är, är jag snabb på att ge upp på människor efter att de gjort ett misstag eller är jag villig att uppmuntra och vägleda dem istället?

 

·     Kärleken, upphör aldrig .

 

Människor kommer inte komma ihåg oss för vad vi gör eller gjort nödvändigtvis, men de kommer att komma ihåg hur vi fick dem att känna sig och vad vi gjorde för att hjälpa dem att kunna göra saker, växa och utvecklas.

 

Guds kärlek till dig och mig tar aldrig slut. Den är oändlig. Den upphör aldrig.

Som Guds älskade barn får vi ta emot Guds kärlek och ge den vidare. Vi får vara med på det stora som Gud vill göra i vår värld, sprida kärlek, hopp, tro och försoning.

Så hur gör vi det? Kanske genom något så enkelt som att uppmuntra någon och visa dem kärlek imorgon.

Tänk att om vi skulle göra det? Då blir världen lite bättre redan imorgon.

 

Glöm aldrig att det finns en Gud som älskar dig och som har gett allt för just dig!

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.” (1Kor13:1-13)

 

Kommentarer:

1 Chanel:

Bra inlägg med intressant budskap 👌🏾👌🏾 att begära är lätt, svårare att vara den som ger av sitt renaste hjärta. Skulle alla vara givare så skulle världen bestå av översvämning av godhet och gemenskap.

Kommentera här: