Motiv och bekräftelse

Varför gör jag det jag gör? Vilka motiv finns bakom det jag gör? Vems bekräftelse strävar jag efter att få?

Det är frågor som jag tror att alla kan må bra av att ställa sig ibland.

Svaren på de frågorna kan mer eller mindre styra våra liv, vare sig vi är medvetna om det eller ej.

 

I 1Thess 2:1-8 skriver Paulus till församlingen där och det blir med några meningar tydligt varför Paulus gör det han gör.

Paulus och hans reskamrater kom till Thessalonike efter att ha blivit misshandlade i Filippi därför att de predikat evangeliet om Jesus där. I Thessalonike ger Gud dem nytt mod att trots det som hänt i Filippi, predika evangeliet för folket i staden. Det som driver Paulus och hans vänner är inte något för egen vinning, inte en längtan att själva bli kända, ingen önskan att manipulera människor för att få dem att göra något märkligt, utan en stark längtan efter att göra det Gud kallat dem att göra. 

Paulus skriver att Gud har funnit dem värdiga och därför anförtros de evangeliet.

Det är därför som de berättar om Jesus och predikar för folket i Thessalonike, vad det än skulle kunna komma att  kosta dem själva. Det leder till att församlingen där föds och växer.

 

Motivet är att leva ut det uppdrag de fått av Gud, att andra människor genom dem skulle få lära känna Jesus. 

Bekräftelsen de söker är Guds och ingen annans.

Kärleken till Jesus driver dem och det leder till något annat som jag tycker är fantastiskt.

Det blir som en plusmeny. 

Drivna av och fyllda med Guds kärlek fylls de också av kärlek till människorna i den unga församlingen i Thessalonike. Paulus beskriver det här i vers 7-8 på ett vackert sätt;

 

”I stället uppträdde vi lika kärleksfullt bland er som en mor när hon sköter sina barn. Av ömhet för er ville vi gärna ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, så kära hade ni blivit för oss.” (1Thess 2:7-8)

 

Så vad kan jag lära mig av det här?

Jo, att stanna upp och fundera över vad det är som driver mig? Vilka motiv ligger bakom det jag gör?

Gör jag det andra människor vill att jag ska göra? Gör jag det jag gör för att andra ska tycka om mig? Eller gör jag det jag upplever att Gud vill att jag ska göra, vare sig det är lätt eller svårt?

Är det mitt ego som styr eller är det jag gör i linje med Guds plan för mitt liv?

Ser jag på människor i min närhet som medel för det jag vill åstadkomma eller ser jag på dem med kärlek, så som Paulus beskrev, som en mor som sköter sina barn?

Paulus skriver att de inte bara gav evangeliet till människorna i Thessalonike utan också sina liv.

Det var så mycket de älskade dem.

I vår tid då mycket går ut på att få bekräftelse och så många likes som möjligt, av så många som möjligt, är det lätt att gå vilse. Det går inte i längden att bygga sitt liv på andras åsikter, bekräftelse och synpunkter.

Det finns ett sundare och långt mer hållbart sätt att leva på. 

Det du och jag kan räkna med när vi gett våra liv till Jesus är Guds kärlek . Vi är hans älskade barn, skapade till Hans avbild.

Den enda bekräftelse vi egentligen behöver är Guds bekräftelse och den får vi ta emot när vi söker Hans vilja med våra liv. Inte för att vi alltid gör rätt eller lyckas, utan snarare därför att vi längtar efter att följa Honom och är öppna för det Han vill göra i och genom oss.

Älskade av Gud, med Jesus som vår Herre vid vår sida och fyllda av den Helige Anden börjar och fortsätter äventyret som är livet tillsammans med Jesus.

Vår identitet i Honom befriar oss till att leva ett liv som inte är beroende av andras tyckande i första hand.

Paulus beskriver hur han och hans vänner, Silvanus och Timotheos i kärlek ger evangeliet och sina liv till människorna i församlingen i Thessalonike.

Det är något väldigt värdefullt och vackert när man får leva sitt liv på djupet och dela det med andra i kärlek. 

Så min bön idag är att Gud ska hjälpa mig att förstå vilka motiv jag har bakom det jag gör och att den bekräftelse jag söker får vara den bekräftelse som Gud ger först och främst.

Det ger trygghet och frihet att bli och vara det Gud drömt och tänkt för oss var och en.